Denna sommar har varit så hektisk så jag har inte haft varken orken eller lusten att blogga. Att ha dåligt samvete för det tjänar ju inget till det heller eftersom jag gör detta för min egen skull.

Så mycket har hänt. Vi har kommit in i huset och börjar så smått se hur detta kommer bli när det blir klart. Jag har arbetat väldigt mycket i sommar och har inte hunnit njuta så mycket av det men nu så kommer känslorna av lycka krypande sakta så sakta.

Min relation till J har av någon märklig anledning plötsligt djupnat till ett plan där jag kan känna total hjälplöshet inför det vi står inför. Tidigare så var jag förälskad och fnittrig, nu är jag rädd och bottenlös. Plötsligt står jag emotionellt beroende av denna människa och jag reagerar märkligt då jag känner det. Att starta en diskussion är ett av sätten jag bearbetar det på. Jag kan till och med dra igång ett bråk bara för att på något sätt lösgöra mig ur greppet om bara för en kort stund.
J däremot verkar helt tillfreds i dessa stora känslor. Åter igen visar det sig att hans ryggsäck är aningen lättare än min när det kommer till tidigare relationer och ärr i själen. Jag tror att detta faktum är anledningen till att mina utspel inte tar fäste och att vi bara fortsätter falla längre och längre in i varandra.

Hur som helst får jag dra in luften av ett känslomässigt djupt och stabilt förhållande och försöka hålla den nere i lungorna tillräkligt länge för att det ska börja kännas bekvämt och naturligt. Det är den enda lösningen jag ser och åtgärd som jag är villig att ta. för här är jag och här stannar jag nu. I vårt hus och i vårt liv.

Jag älskar dig J