Midsommarjag

Rustar

Hjärtat rustar

Midsommar picknick

Midsommardans

Midsommarkille

Midsommarjag

Midsommarjag igen

Att vara husägare tar på krafter och ungdom tror jag...

Har målat första stykningen i tre och ett halvt rum nu och jag och Jimmy husera förnärvarande o min mor och fars hus eftersom dom är o gottar sig i Tunisien. Detta betyder liksom att man har två trädgårdar att sköta om denna vecka. Vattna och måla och springa på K-rauta är liksom inte fröken Westerlunds vanliga dagar och har märkt att man plötsligt börjar bry sig mindre och mindre om hur man ser ut. Sminkningen är lika med obefintlig, kläder tar jag något slafsigt och håret gör jag aldrig ordning.

Mitt ex (som kom förbi för att lämna Tudor) dagen innan midsommar uppmärksammade också detta. Hur du ser ut! uttryckte han med missnöje.. Har du alltid håret sådär platt i tantfrisyr nuförtiden? Skamsen tittade jag ner på tårna och ursäktade mig med att jag hade målat hela dagen.. Visseligen så struntar jag blankt i hur han tycker jag ser ut men han är nog den enda som saknar "sociala regler" så till den grad att han utrycker sig på det där viset utan att fundera på hur det kan såra vederbörande.

Hur som helst så är det väl kanske så att hans åsikt reflekterar lite smått verkligheten och därför så ska jag så fort vi kommit i ordning börja bli lite mer mån om mitt yttre igen. Men just nu trivs jag med att lalla runt på mina domäner, barfota och platthårig.

Midsommar i år vart en väldans lugn tillställning. Jag fick vid en liten återblick en kuslig rysning när jag insåg att jag är nog den mest ombytliga människa jag känner.. Nä förlåt, Jag är den näst mest ombytliga människa jag känner. Förra året var det ett fylleslag på en lyxbåt på Marstrand och jag roade mig kungligt med att kasta glåpord efter självaste Peter Sipen. I år därimot njöt jag av kall öl och grillat hos Jimmys föräldrars stuga ute i Harkskär. För att väga upp detta måste jag nog ta mig en rejäl luva med flickorna någon helg snart.

Jag band egna kransar till mig och Linnea på midsommar och dom blev jag riktigt nöjd med därimot.. Lägger upp lite bildbevis på dessa mästerverk.

Puss och kram på er alla

Vildvittran

Doing hard time..

Ce la realite!

Tvåhundratrettiosex kvadratmeter hus, byggår 1945!

Vi har köpt ett skal där våra drömmar ska rymmas. Väggar ska rivas, kök ska tryckas in, tapeter, färgval och allmän trivsel.

Mitt i det här är jag lugn. Jag har all tid i världen, det ekonomiska ser hanterbart ut, inget vatten över huvudet så här långt. Det som stressar mig är omvärldens förväntningar, som jag egentligen borde ignorera totalt. Jag är ingen snickare, men jag är uppbackad av kompetenta, yrkesverksamma människor i det gebitet. De som känt mig länge vet att jag drar mig väldigt länge innan jag ber om hjälp och mycket tyder på att jag följer min vanliga mall. Bättre att misslyckas och lära än att följa en manual.

En sak som står klar utan nåt som helst tvivel är dock: En Jimmy som slår ner väggar, som målar, som spacklar eller som monterar nåt, är en lycklig Jimmy.Har suttit stilla för länge..

Då finns det ingen som tar en,, man är kung, kung, kung i baren..

Jimmy på Olearys nedan och Jimmy på Östens pärla ovan

Nyckelöverlämningen

Tudor på Västkusten

Herregud vad balobas det går.. Utöver de 2 300 000 som vi betalat för huset så kostar lagfart och pantbrav 45 000 och nu har vi köpt kök exklusive bänkskivor (som måste måttbeställas) för 56 000. Man kommer få äta lite nudlar famöver känns det som. Men men.. man täljer ju guld inom kriminalvården numera som min kära sambo så fint sa det på banken vid skrivning och nyckelöverlämningen igår haha..

Eftersom vi numer inte riktigt vet vart vi bor någonstans så har vi helt sonika lagt av med att laga mat. Igår köpte vi hem pizza till middag efter en lunch på östens och idag har jag ätit lunch på statoil och middag blev vietnamesiskt.. Detta måste upphöra snarast då vågen redan nu sjunger en nidvisa när jag gråtande ställer mig på den.

Imorgon ska jag ta med mig Linnea ner på stan för att köpa blommor och stommar till våra kransar till midsommar på fredag och sedan ska jag bli sprayad av Anna för att måla väggar i huset på kvällen och ivrigt invänta Tudors ankomst hem från Göteborg. Det ska bli så underbart skönt att få hem min bebisboll så jag kan inte förklara det..

Lilllyan har gått till mäklare

Här är bilderna som ska ut i annonsen

Undrar lite om jag är orättvis ibland eller om jag faktiskt har rätt till den irritation jag kan känna angående vissa saker.

Idag hände en grej som jag kan ta som exempel. Jag kommer hem från mitt arbete kl 9 i morse och lägger mig för att försöka sova en stund. Vaknar 5 timmar senare och känner mig ganska trasig. Hade lovat en tjekompis att gå ut o gå i hemlingby i em men känner mig helt snurrig så jag väntar med att höra av mig för att repa mig lite till.

Ringer Jimmy och vi styr upp en plan på bio och middag till kvällen, Jag föreslår 21.15 bion och middagen innan för att jag ska hinna ut o gå med min vän innan men Jimmy tycker att 18.30 blir bättre och jag förstår honom eftersom han jobbar imorgon. Jag bestämmer att inte gå ut och gå med väninnan och istället kasta mig in i duschen för att få lite stil på mig själv (vilket inte är enkelt när man jobbat en 13 timmars vaknatt och är precis så ful som man kan vara utan sömn).

Väl redo och väntar hans hemkomst får jag ett telefonsamtal där han pratar om att han ska hjälpa PJ med hans hockeypojkar och han vill nu ist ta 21.15 bion. VA FAN!! Nu när man hade avbokat de planer jag hade för eftermiddagen för att han inte ska bli för trött i morgon. Jaha..

Jag låter kanske han veta med hjälp av mitt röstläge att detta inte är jättepopulart men jag låter honom hållas. Surar lite men tänker att jag ska ringa en väninna och kanske styra upp en fika på stan medans Jimmy gör sitt då jag redan är klar. När jag står i telefonen och styr upp dessa planer, ja då kommer ett SMS. Jimmy meddelar att PJ hade löst sin situation på ett annat sätt och behöver nu ingen hjälp...

Här kommer frågan. Har jag rätt att sura över detta eller är det sömnbristen som spökar och gör mitt humör till en tickande bomb?

Känner att stubinen verkligen kortas av när man inte får sina rutiner som man vanligen har. Beundrar min mor som år efter år bara arbetade natt för att jag skulle få ha henne hemma istället för att gå på dagis. Samtidigt funderar jag på om att ta hand om sig själv verkligen straffar sig i längden. Om min mor hade arbetat dagtid som alla andras föräldrar och jag var tvungen att gå på dagis hur hade detta påverkat livet? Kanske hade jag fått lite mindre "mammatid" men samtidigt kanske dem "mammatiden" varit av mer kvalitét och hon hade inte varit lika trött och sliten... Bara en tanke.

Vildvittran

Den som väntar på nåt gott...

Dom som känner mig väl vet att är väldigt noga med tider, hatar att vänta och är en väldigt organiserad och välplanerad herre. Just det här med att vänta är något som tär på mitt humör oerhört, och i nuläget håller jag på att gå upp i limningen. Klockan står stilla, almanackan är tungrodd och det händer fasiken ingenting. Jag vill flytta in nu!! Orkar inte stå här och stampa i bunkern längre!! Det ska ta mig sjutton bli roligt att nypa tag i rollern igen, något jag aldrig trodde att jag skulle tycka igen efter mina år på Stenbärsvägen då lukten av målarfärg var mer frekvent förekommande än doften av nybakat.

Vidare har jag fått förklarat för mig att jag är något av ett "känlsomässigt kalhygge". Jag har en förmåga/förbannelse att processa saker som sker runt omkring mig utan att ge en direkt känslomässig reaktion. Det kommer sig av att jag själv anser att min spontana reaktion ofta är felaktig och skapar situationer som inte är så lätta att lösa. Jag låter alltså saker sjunka in och försöker att behandla dem med sans och förnuft. En bra egenskap att ha i situationer där andra skulle bli t ex förbannade eller svartsjuka, inte så bra när man ska vara ett känslomässigt stöd. Hursomhelst är det något jag försöker att jobba på..

I morgon är det bara en veckas väntan kvar, sen kommer cirkusen till Rallarbo. Det räckte med en snabbtitt på Marias jobbschema för de närmaste veckorna för att inse att det kommer att bli en hel del jag kommer att få rodda i själv så här i början. Lite trist, men på intet sätt enkom negativt. Det ger mig möjligheten att göra en hel del inredningstekniska grejer som hon inte är på plats för att kunna protestera mot. :)

Mr Bister

I wanna be a billionaire, so fucking bad..

Så idag har jag varit och skrivit på papperna hos mäklaren. Tydligen är folk inte sugen på att köpa lägenheter som ligger på blocket trots att det var en jä...gt bra deal om jag får säga det själv.

Var upp i lillyan och sög in min flickatmosfär en stund och kände hur jag saknar att ha ett hem. Har ju bott hemma hos Jimmy i flera månader nu där jag inte riktigt får plats och allt är bara så himla rörigt. Ska bara bli så underbart att få komma in i huset och sätta min prägel på det också.

Vad annars har hänt? Jo Johan har hämtat Tudor för att ha honom nere i göteborg i 2 veckor nu. Det var inte helt lätt att lämna ifrån mig honom och det ställde en hel del på sin spets. Jag har ju lite svårt med tilliten till mitt ex och jag tvingade honom därför att skriva på ett papper där han lovar att komma hem med honom den 24 juni.
Jag har även haft en hel del viktiga samtal med min blivade sambo.. Det känns viktigt att vi reder ut alla eventuella frågetecken innan vi bygger bo ihop på riktigt. Har märkt att är det nått som jag känner att jag saknar i en relation så är det upp till mig att påtala detta innan det går för långt.

Idag har jag varit på stan och ängnat mig åt min favvosyssla.. dvs shopping. Har handlat en massa som jag gått och funderat på att jag vill ha.. Och lite som jag inte har funderat på att jag behöver men kännde att jag behövde när jag såg dom..Lite Sabo, Nike också såklart en Bondelidpiké till Jimmy...

alt for laenge har jeg vaerit natteravn!!!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<

Tjejroast..

Dagarna bara springer iväg och jag hinner knappt med att tänka och än mindre blogga.

Eftersom jag har fullt upp denna vecka med utbildning och prylar så vet jag inte riktigt vad jag ska berätta i denna bloggning.

Jag är trött och slut och glad över att vara tillbaka på min gamla arbetsplats och träffar både nya och gamla vänner. Idag var jag till och med och häldade på på min gamla avdelning som jag arbetade på 2005 och nostalgin var på topp. Den enda jag saknade var Jossan som var min sidekick när jag arbetade där sist, (eller så var jag hennes? det kvittar). Hoppas jag hittar en sån fin vän denna omgång igen.

De jag saknar nu när det är så fullt upp är ju såklart mina älsklingar.. Jag njuuuuuter när jag kommer hem och får lägga mig i famnen på min Jimmy och klappa på Tudor... Jag uppskattar verkligen deras närhet och vi gör varje dag till en liten fest när vi kommer hem.. Det är väl då man vet att man faktiskt fortfarande är nykär:).

Nu vankas det hockeykorv och ett glas jordgubbsvin..

Ciao..