Klängrankan

Jag är en extremt fysisk person.
De som känner mig kan vittna om att jag ofta klappar, kramar och gullar med de jag tycker om.

Mina vänner och föräldrar brukar till och med gnälla När man går brevid dem på en väg, att man "prejar" av dem från vägen för jag vill gå så nära de jag tycker om. Den som framförallt har varit utsatt är ju så klart Jimmy som jag mer än gärna krypen in under skinnet på när jag får chansen.

Jag har liksom alltid varit sådan och jag vet inte varför eller varifrån denna längtan efter fysisk närhet kommer men äntligen, ÄNTLIGEN har jag mött min jämlike..

Min son och jag sover som frimärken och han gnäller så fort han inte får ligga nära, nära, nära... När han börjar vakna på morgonen så brukar jag sätta in nappen i munnen på honom och sedan lägga mitt ansikte tätt, tätt i mot hans så det bildas kondens av våra andedräkter på våra kinder, hakor och näsor. Så somnar vi så, med ansiktena så tätt ihop att vi knappt kan urskilja var han slutar och jag börjar och båda är då nöjda och glada..

Tycker att jag nyss vaknade i morse men egentligen så är kl halv åtta och kvällen nalkas. Man hinner liksom inte så mycket på dagarna nu för tiden. Man går upp, ammar, duschar (om du har tur), ammar, äter (om du har tur) , ammar osv och sen är det dags att sova igen..

Idag var min käreste ledig så det blev en grill-lunch efter att Semlan varit här och jag fick min "four one one" angående vad som händer i den riktiga världen, utanför min bebisbubbla som jag för tillfället bor i.

Om ni på något sätt har missat det så måste jag åter igen informera om hur frälst jag blivit i den "Baby Björn" selen som vi fick av mina svärföräldrar igår. Morris sitter som en liten sovande "King Edvards potatis" i den och bara myser medan man faktisk har armar och händer fria till att borsta tänderna, fylla i deklarationen eller vad man nu är sugen på att göra..

Idag fick lillen sitt 3e bad och han har fortfarande inte vant sig med tanken på att sitta i sin blåa balja och mysa.. Det blir ett väldans liv som inte slutar förrän han är uppe och i en handduk i mammas famn.


Min lilla potatis-Morris, älskar dig mer än livet...