Leta i den här bloggen

måndag 18 oktober 2010

Björnbär, hallon, tända ljus och Mama
Uteliggare alá Strömsbro:). (Jimmy eldar löv på gården)

Två dagar har jag inte mått illa!! Yeey!!
Mina dagar förra veckan såg ungefär ut såhär.
kl 05.00: Gå upp och äta något för att slippa må illa (vanligen yoghurt)
kl 05.20: Kräkas upp det jag åt kl 05.00
kl 05.30: somna om av utmattning
kl 09.50: vaknar igen, hungrig som en örn
kl 10.00: värmer Jimmys matlåda som han glömt som vanligt.
kl 10.45: spyr upp Jimmys matlåda som han glömt som vanligt.
kl 11.00: stapplar ut med Tudor och försöker undvika att skrämma grannarna eller att kräkas i deras buskar.
kl 12.00: Åker hem till mamma och kräks i hennes diskho det första jag gör.
Osv osv

Nu har det faktist inte sett ut på detta vis på hela 2 dagar och jag håller tummarna för att jag faktiskt är förbi denna period men jag tänker inte ropa hej än.

Det som är värre är att min astma fortfarande inte är så mycket bättre. I natt fick Jimmy sova på soffan eftersom jag levde rövare i sängen med olika "yogaställningar" och både dörrar och fönster öppna. Usch och fy!
Var till barnmorskan i förra veckan också. 2 kg upp från förra gången och förra gången var jag 3 kg upp från innan jag plussade så totalt 5 kg upp då på 10 veckor. Fantastiskt när man kräks så mycket som jag.
Helgen har Jimmy fixat och donat på tomten och vi hade mina föräldrar på fika i lördags. Lugn och skön helg.
Ikväll har Jimmy varit på sin Judoträning och jag har haft tjejkväll här hemma med Tända ljus, hallon och björnbär och Mama-tidningar som jag fick en hel trave av bästa Fia när jag var där:).

fredag 8 oktober 2010


Idag vill jag åter igen hylla den fantastiska mannen jag lever med!

Hans tålamod måste vara av en ängels och hans kärlek till mig enorm.
Nu har jag knallat runt i våran våning i snart 2 månader. Grön i ansiktet, illamående och kräkreflexande, kan inte andas och Jimmys mjukbrallor med nr 3 på benet och en enorm hoodie har blivit min uniform.

Jag hade tänk laga en mysig måltid till oss ikväll och skulle åka och handla på eftermiddagen men efter att jag har fått springa till toaletten med handerna för munnen 5 gånger så gav jag upp och ringde gråtandes till Jimmy.

Istället för att bli trött och sur på att han drar ett tungt lass just nu med sitt arbete, sin dotter, tvätt och matlagning så säger han - "Men gumman, du betalar ett mycket högre pris än jag för att vi ska ha barn. Du måste se din kropp förändras och må dåligt hela dagarna medans det enda jag kan göra är underlätta livet för dig genom att ta hushållssyslorna".

Vilken fantasktisk människa han är. Hur fick jag så här mycket tur?

torsdag 7 oktober 2010

Då var man hemma från det andra ultraljudet då och denna gång fick man faktiskt se en liten figur på skärmen. Små armar och ben som rörde sig ryckigt och en tydligt huvud och kropp. Att det var en "läkarstudent" tillsammans med en annan läkare som gjorde det gjorde min lite irriterad dock. Det kändes lite som att stunden handlade mer om att hon skulle flaxa runt med ultraljudsstaven inne i mig o mixtra med maskinen för att lära sig än det handlade om att vi faktiskt såg vårt lilla barn på en skärm.

Det är nog någonting som är viktigt att lära sig för alla som jobbar inom "föda-barn-branchen", att varje gravid kvinna tycker att det är ett litet mirakel att det ligger en bebis i magen och att alla ultraljud ska handla om mamman, pappan och barnet.

Igår kväll vart det lite drama här hemma när min astma inte ville tygla sig under ventolinen och vi fick åka in till familjeläkarjouren kl 22 på kvällen för lite tyngre grejjer. Vill bara må riktigt bra nu och njuuta av att vänta på att bli mamma för första gången.

onsdag 6 oktober 2010

Lolo Ferrari

Lolo Ferrari ( eller jag om 7 månader)
Tittan fikar

Tittan blir hämtad av Lolo Ferarri (Jag)


Den blivande bystdrottningen her self :S



Usch vad jag har varit upprörd idag. Vill bara ha lugn och ro runt i kring mig nu när allt annat känns som kaos i kroppen. Imorgon ska jag på UL igen. Igentligen skulle jag kunnat avbeställa detta UL eftersom jag var på ett för 2 veckor sedan men när jag blir rädd och upprörd över saker som jag igentligen bara borde borsta av mig (eftersom det har varit samma tjat i flera år om vårdnaden om Tudor) så känner jag att jag vill göra det ändå . Jag vet ju att det här med Tudor alltid ordnar upp sig till slut.

Har fortfarande problem med andningen och illamåendet men det är inte alls lika farligt med illamåendet nu som det var förra veckan.

I måndags var det "kanelbullens dag" och jag och Titti kände att vi skulle ära denna dag med att fika kanelbullar. Det som inte var lika roligt var hennes reaktion när jag tog av mig jackan och hon storögt kommenterade min byst som redan nu börjar bli gigantiska. Fattar inte vart detta ska sluta. Läser böcker och bloggar om gravida kvinnor som klagar om att dom nu är uppe i kupstorlek F när de är i slutet av graviditeten. Jag har strl F när jag inte är gravid så bli inte förvånad om ni tror att Lolo Ferraris ande är ute på stan. Det är bara jag som hittat något som går igen över min gigantiska barm och knatat ut på stan för att skrämma barn och pensionärer.

Skriver i morgon igen och berättar hur Ultraljudet gick :).

lördag 2 oktober 2010

Ännu en födelsedag har kommit och gått. 31 hela år har jag blivit idag och inte har jag ett uns ångest denna gång. Förra året började jag kallsvettas som en febrig kossa så fort jag hörde ordet födelsedag. Idag lutar jag mig nöjt tillbaka i min ålder och mår alldeles fantastiskt.
Det vart en lungt tillställning med fika här hemma hos Jimmy och mig. Smörgåstårtor och blommor kom Asko och Kerstin med kl 11 och fikade i säkert 1,5 timmar. kl 1400 kom resten. Sötaste Jessica och Gustav hade med sig fina ljusstakar och ett fantastiskt vackert saltkar. Mamma och pappa hade med sig tårtor och den ljuvligaste rosa mattan till sovrummet jag sett Undebara Semlan kom med det underbaraste gravidhalsbandet jag någonsin sett. En lång silverkedja med en ring runt som det stod "längtar efter dig" att ha hängandes på bebismagen.

Jimmy som inte kunde stilla sig till idag gav sin present redan igår och det var det finaste Thomas Sabo halsbandet med ett litet hjärta i hänget. Nettan och pojkarna kom med en superstor blombukett i min favoritfärg rosa.
Skönt att inte ha dåligt samvete över att kunna säga hejdå tidigt till alla och sedan vila i soffan resten av kvällen. Man är ju trots allt gravid och sjukskriven och då har man alla ursäkter i världen för att inte fortsätta festligheterna in på kvällskvisten.
På tal om kvällskvisten så har Sängträningen för Tudor börjat och blivit riktigt lyckad. Han sover i sin korg fram till 8 tiden på morgnarna med lite protest på kvällen och sedan en jättevilja att komma upp i sängen på morgnarna. på kvällarna är vi stenhård men på morgnarna så lyfter jag upp honom i sängen för dår somnar han sött om och sover länge länge:).

Tudor i sin fina korg

Lite protester blir det först

Hjärtat från J

Halsband från J



Halsband från Semlan





Blommor från Mammsen o pappsen
ljusstake från Ecka


Blommor från Kersin o Asko





Blommor från Fam Wallden



Smörgåstårta (en hel kvar att festa på)