Imorgon börjar jag rensa i min lilla lya på stan. Igentligen borde jag kanske känna lite vemod inför detta. Jag hade planer på att 2an på staketgatan, som jag målade i mina favoritfärger rosa och grönt, skulle bli ett singelnäste för mig och mina närmaste. Vi hade skyhöga förväntningar på livet på stan när jag och några av mina nämaste skulle alla bo med en radie på 500 m med mig som kärnan av persikan.

Lite så blev det. Det var underbart att få Titti och Semlan på oväntat besök på en söndag i januari när de såg ut som små barn i koltålder med för mycket kläder på sig. Ni vet som dom ser ut när de knappt kan röra sig? Det var toppen att kunna gå till Maria eller Semlan på några minuter för att njuta av deras sällskap en stund

Det var även underbart att vara så nära hem när man hade varit ute en lördagnatt och bara ville sova. Jag trivdes i min lilla "tjejlya" men det är mycket saker som ska bli så skönt att slippa. Stan med allt vad det innebär. Avgaser, svårt att parkera, väldans anonyma grannar osv osv.

Jag längtar efter att veta vart jag ska ställa bilen när jag kommer hem, kunna äta frukost på uteplatsen med min älskling, min hund och mina goda grannar som också är min familj. Den nedre delen av huset bebos nämligen av Jimmys lillebror Micke och hans flickvän Maria. Jag längtar efter att kunna bjuda hem mina föräldrar och min stora familj på grillkvällar och bara njuta av att jag har en sån stor och brokig samling till familj.

Jag längtar efter att kunna ha mina tjejer hemma på vin och middagar, på att ta långa promenader med min bulldog och istället för att stanna vid rödgubbe, stanna vid en hästhage och klappa lite på ett gosigt sto.

Oj vad jag spinner på här.. Nu ska jag vara lite social med min blivande sambo och fortsätta titta i inredningstidningarna jag fick av Helen igår.

Här följder lite blandade bilder från min korta tid i steklyan på Schteekgatatn 36C
Det var ju trots allt här allt började :)

Ciao

Vildvittran