Rallabo.. Alltså jag har varit ute med Tudor i alla möjliga olika urbana strukturer men det är nått speciellt med att gå längs gatorna efter mörkrets inbrott i rallabo. Jag vet inte om det är för att det är så folktomt att man lika gärna skulle kunna befinna sig på grönlands trundra när man strosar runt eller det faktum att det är så gamla hus här så att historien ligger i luften på ett sätt som man inte känner när man går i nyare områden..

Jag får nämligen en känsla av att någon ser mig, att någon står runt hörnet vid nästa knut redo att hoppa fram o skrämma mig vithårig. Jag smyger och är berädd hela tiden för att detta ska hända. Tudor känner av att jag är spänd som en fiolsträng och skäller då på minsta rassel i en lövhög (vilket inte gör mig mindre spänd) och det hela blir en ond cirkel som slutar med att Tudors kvällspromenader blir väldigt mycket kortare är vanligt.

Jimmy fnyser åt mina "spökrysningar" när jag flåsande kommer in och flämtar fram något om någon konstig skugga i en gränd eller den obehagliga känslan av att vara betraktad av något som jag inte ser. Han tror inte på sånt strunt och avfärdar det med "dumheter". Jaja.. Det är möjligt att det är lite dumheter men jag kan inte för allt i världen skaka av mig känslan.

BU!