Vi lämnar en fantastisk vecka bakom oss. Mäklare, banker, advokter, budgivning, födelsedag, säljare, osv osv.. Och mitt i det här står jag med min mobiltelefon försöker att få rätsida på vad det är som egentligen händer..
Det känns bra nu. Huset är vårt, planer smids, projekt tar form, ett hopp om ett bättre liv har väckts. Jag vill inte påstå att det blir med något större mått av vemod jag lämnar den lägenhet som varit mitt hem de senaste två åren. Visst, den har tjänat mig väl och det var på sätt och vis här som resan började, men det har alltid funnits en underton av transitstation i väggarna här. Jag har haft fler grannar de senaste åren, än vad som passerar genom Ica Maxi´s entredörrar en lönefredag. På senare tid har jag inte ens brytt mig om att lära mig namnen på de som flyttar in här..
Min vackra dotter, L, är spänd av förväntan. Hon var med på sista visningen, och synade noga varje rum innan hon gav oss tummen upp. När mäklaren ringde upp oss och meddelade att vårt bud var det högsta, bjöd jag upp henne till en vansinnigt tafflig, improviserad och taktbefriad svängom...
Antar att vi har en hel del att stå i framöver. Det kommer med stor säkerhet att bli slitsamt, kostsamt och uttröttande, men jag kan inte komma på något annat som jag hellre vill göra. Jag har fått en ny chans.. Nu åker vi!
Mr Bister
Åh va kul att ni båda bloggar!!
SvaraRaderaKeep it up.