Storstadsdonna eller lantlolla?

Nyvaken och snurrig i bollen har jag nyss skapat mig en blogg av någon underlig anledning.

Möjligtvis kan denna plötsliga lusta komma av att det är för mycket tankar och känslor i en något för trind kropp när man snart ska knacka på dörren in till de 30 och inte har en aning om vad som kommer, och heller inte vad man vill ska stå bakom den dörren.

Trodde ju att man skulle vara "all set" som man säger (?) när man ska bli 30 år och plötsligt anses för gammal för att vara omogen och oansvarig. "All set" är jag så långt ifrån jag kan komma i dagens läge. Känns lite som om jag står och tittar på när mitt liv händer.
Allt bara sker och jag regisserar inte denna film längre utan är blott en åskådare (utan popcorn).

Jag har mist mitt jobb (vilket i min värld är desamma som att mista sin identitet) på grund av denna finanskris som liksom dränker oss i en grå dimma denna sommar.

Eftersom jag flyttade till denna storstad för en man som jag inte längre kallar min (som dessutom visade sig vara inte bara min under våra år ihop) så står jag nu inför att antingen ta mitt pick och pack och bulldog och söka mig hemåt igen, eller så stannar jag i denna något opersonliga storstad (förlåt till alla hattbärande, Håkan Hellström dyrkande, spårvagns åkande Göteborgare) och försöker bygga mig en framtid.
Det kommer nog bli några vändor fram och tillbaka om jag känner mig själv rätt

De valen som jag kommer att ställas inför inför de närmaste månaderna kommer nog troligen bli livsavgörande och nu vill jag ta er med i denna känslomässiga karusell för att se om ni anser att de valen jag gör är rätt.

I den rätta Robert Aschberg andan... Häng mé..

(Nu bär det av till stallet, Mirappi och E för en långtur)