"Det är underbart att amma" eller "försök verkligen att få amningen att fungera, det är ju så enkelt då".
Två meningar som man fått höra mycket under både graviditet och nu första tiden. Måste dock snart börja medge att det inte funkar som jag trodde det skulle..
Första veckan var jag tapper, ammade så länge som 2 timmar och 45 minuter i sträck vissa tillfällen och jag var sjukt trött, slut och gråtfärdig när min kära mor introducerade den magiska världen av modersmjölkersättning. Av detta fantastiska "vita pulver"(!?) blev lilla hjärtat mätt i magen när mamma inte hade nog med mjölk och i denna magiska värld av modersmjölksersättnign så kunde lilla mamman gå och duscha på kvällen när pappan var hemma och alla blev glada och alla fick sova.
Jag bestämde mig för att jag skulle nog få till amningen ändå men ha ersättningen som en "backup" ifall jag inte har nog med mjölk. Tyvärr så verkar det som grodans ökande aptit och min produktion av mjölk inte håller jämna steg och hur jag än kämpar så slutar varje mål med en hysterisk och kallsvettig Maria som står och ruskar ordning en flaska ersättning åt en lika hysterisk, kallsvettig och väldigt hungrig liten Morris.
Varje natt kämpar vi med tuttar och mjölk och amningsnappen som bara åker av varje gång som Grodan fäktar med sina så händer. När det blir för jobbigt och vi båda gråtit en skvätt så hämtar jag flaskan och släcker lampan och Morris sväljer och klunkar gladeligen i sig den konstgjorda vita drycken utan att skrika, och bli frustrerad och ganska snart har han ätit sig mätt och somnat om och då får mamman också lägga huvudet på kudden och sova några dyrbara timmar till..
Denna eviga procedur av kallsvett, frustration och även en viss del tårar resulterat i funderingen om amningen verkligen är värd allt detta?
När han får flaskan äter han snällt och vi har en mysig stund ihop utan att mjölken sinar eller att den där hemska amningsnappen som jag måste ha ramlar av. Är det dags att ge upp amningen när man känner så här och börja ge honom flaskan på heltid?
Kämpar med mitt dåliga samvete då man blivit hjärntvättad av att det ska vara så bra för barnet att amma...
Har någon erfarenhet av detta?
What to do?
Har du pratat med amningshjälpen? Har hört om de som fått bra hjälp därifrån.
SvaraRaderaFör det första ska du absolut inte ha dåligt samvete... Ni måste själva hitta det sätt som passar just er familj och inte lyssna så mycket på vad andra säger. Som det låter på ditt inlägg tycket jag absolut du ska ta ersättning istället. Det är ju inte meningen att amningen ska vara en jobbig stund utan framför allt mätta. Nu verkar ju inte så vara fallet och närhet och trygghet får lilla Morris ändå. Jag har en vän med två döttrar som båda fått ersättning från dom var 4 veckor ca och dom har blivit två jätte fina och goa tjejer idag :)
SvaraRaderaGå efter fin egen och Morris känsla så kommer ni båda må bra!
Kram och lycka till!