Ja nu står verkligen tiden stilla... Vecka 38 och jag känner efter vid varje litet magkurr och vill tro att NU!, nu är det dags, men icke.

Förvärkarna som jag hade igår var jobbiga men trots att det gjorde ont så väckte de ett hopp om att det kanske skulle vara dags. De slutade runt kl 16 på dagen och jag fick vara med och fira valborg med andra strömsbroare borta vid kasen, på gräsplätten bredvid ICA.

Jimmy grillade en riktigt god middag och Titti kom och åt och pratade gamla ungdomssynder som fick mig att skratta högt. Fantastiskt vad mycket bus två vänner hinner med på 17 år :).

En annan sak som fick mig att skratta högt idag var att Jimmy vaknade surig på mig. Jag fattade inte varför men efter han hade varit på promenad och jag hade grejat här hemma så bekände han vad hans suriga morgonhumör hade handlat om.

Jimmy hade drömt att vi hade haft ett stort gräl. Jag hade kommit till honom och sagt att jag bara MÅSTE ha ett nytt bowlingklot med en ros på och att mitt gamla bowlingklot absolut inte dög en enda sekund till.. Jimmy hade försökt på alla sätt och vis att få mig att förstå att det kanske inte var den utgiften vi skulle prioritera för tillfället men utan utdelning.

Hur skrattretande denna dröm än var så stämmer det ganska bra in på hur våra "gräl" kan vara. Jimmy är ju ekonomen i familjen och får ofta försöka bromsa mig när jag far fram på mina "vill ha" eskapader.
Till mitt försvar så gnäller sällan Jimmy när vi har fina möbler och saker här hemma och skulle jag inte kämpa för min sak så skulle vårt hem se lite ut lite som det gjorde i Jimmys ungkarlslya ovanför Emils Pizzeria, dvs ganska tom, färglös och alltid med en svag doft av kebab..


Två busiga 20-någonting tjejer. Kontrasterade mot de två 30-nånting kvinnor som diskuterade minnen, egen företagsamhet och moderskapet på gårdagens Valborgsmässoafton:)