Dags att ta hem den efterlängtade lilla grisen
Att bli mamma är helt klart den största omställning jag någonsin varit med om. Jag vet att det nu i början går på lite "lösa boliner" och att det är vanligt. Att få lite mer rutin på vardagen och att jag börjar känna mig starkare fysiskt kommer nog göra susen.
Han är så fantastiskt fin, den lilla människan som hela tiden ser till mig för sin överlevnad.
Jag har märkt att jag i min tur behöver se till Jimmy väldigt mycket stöd och kärlek och som tur är så förstår han det. Dagarna går i ett huj med mest bara amning och bytning av blöja. Man jobbar på lite på autopilot men när mörkret börjar komma så kommer en otäck oro i mig och jag tänder lampor och kramar mitt barn och min man så hårt jag bara kan, rädd för allt som kan hända dom och även alla andra som jag älskar.
Jag läser på allt jag kan om känslorna efter en förlossning och detta är enligt alla medier jag söker i totalt normalt...
Det kallas för "baby blues" och drabbar ca varannan kvinna som föder barn men kan te sig aningen värre för kvinnor som haft en jobbig graviditet och/eller förlossning.
Det har gått en vecka sedan jag födde honom nu och skulle jag känna såhär mer än en vecka till så är det dags att kolla upp det och kanske få lite hjälp.
I dag är det fredag, min favoritdag och jag känner ett stort behov av att samla alla mina. Tudor som varit hos mina föräldrar sedan bebisen kom hem ska jag ta hem idag. Han är oerhört saknad och det känns bättre att ta hem honom nu innan Jimmy går tillbaka till jobbet så jag får lite av en mjukstart i att ensam ta hand om honom också.
Distriktssköterskan Lollo har precis varit här och vägt och tittat på lillen..
"Helt normalt" är ett uttryck som man lärt sig älska under graviditet och nu även småbarnstiden. Lilla Morris har gått upp bra i vikt och jag behövde inte oroa mig för hans hälsa på något sätt.. Skönt.. Hon hade även stött på en hel del labila småbarnsmammor under sin karriär så hon var inte orolig för mina känslor heller.. Helt normalt.
Nu är det nog dags att vila en stund efter en förmiddag av i stort sätt konstant ammande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar