Som jag tidigare förklarat så förändras min sinnesstämning lite hur som som helst för tillfället.. Det kan gå mellan total lycka till hopplöshet på bara sekunder känns det som..
De mörkaste tankarna kommer tyvärr när man ligger i sängen och stirrar upp i taket och har ingen att ventilera dessa otäcka funderingar med.
I går så kom jag på mig själv med att vara så fantastiskt lycklig.
Ni vet ett sånt "moment" när man kommer på att man för tillfället egentligen inte har ett bekymmer i hela världen. Jag hade kommit hem från fikat i Uppsala hos Jessica och Gustav och reflekterade över hur fantastiskt lycklig jag är för tillfället, trots tung, otymplig, svullen och andra diverse gravidkrämpor .
Jag har en underbar fästman och vovve som jag älskar över allt, världens mest fantstiskta föräldrar som båda fortfarande är vid livet och är lyckliga tillsammans.
Jag bor fint, har inga stora ekonomiska bekymmer och vi väntar en väldigt efterlängtad liten pojke vilken dag som helst.
Jag har smetfullt med gudomliga vänner, syskon. svägerskor och syskonbarn och bonusbarn som jag avgudar och alla är för tillfället glada och mår bra.
Så när jag ligger där i min ombonade våning och myser på tanken om hur underbart bra jag har det just nu så går det upp för mig..
Om mitt liv är på topp just nu, kan det ju egentligen bara bli sämre?
Vilken dag som helst kan denna idyll gå i kras pga en ödets nyck som vi inte kan styra över. Det kan vara en sjukdom eller olycka eller något annat som krossar denna vackra världsbild och denna tanke få mig att vilja krypa under täcket och gömma mig.. Jag vill skydda alla jag älskar och stoppa in dom någonstans där de är trygga och inget kan hända dom så jag aldrig behöver förlora den trygga lycka som jag fått uppleva.
Jag vet inte om dessa tankar är normala. Skulle gärna vilja veta om det finns fler än mig som lider av dessa ångestframkallande "under sängen monster" som smyger sig på i mörkret och om ni vet hur man ska jaga bort dom.
Hej Maria! Jag känner igen mig till fullo! Dessa tankar snurrar hos mig vissa dagar och konstigt nog oftast de sömnlösa nätterna. När man har allt och är lycklig blir man livrädd för framtiden och att den ska innehålla sorg och olycka. Detta är ju något man inte kan påverka och visst kommer livet ha tunga stunder men nu när allt är så bra måste vi tillåta oss att njuta ordentligt av det och suga upp alla fina minnen. Att försöka leva nu och inte i det förflutna eller i framtiden, att njuta av allt som ges till oss. För jag vet att vi förtjänar det, och tänker vi efter kanske vi har haft nog med otur? Kram Emma
SvaraRadera