If the grass is green, Play ball!!: 1 åring förlovningsdag med mera..

För ett år sedan idag förlovade jag och Jimmy oss på en vacker sandstrand i en Thailänsk solnedgång.

Detta är faktiskt inte heeela sanningen.

Sanningen är den att vi hade bestämt att vi skulle förlova oss den 11/12-2010.
Jimmy hade köpt ringar och redan graverat in datumet, packat ner ringarna i resväskan och så långt såg allt superbra ut.

Jag var gravid med våran lillknas i vecka 20 och hade fortfarande inte slutat kräkas på daglig basis. Allt jag åt, såg och luktade fick mig att, i bästa fall, må som utskiten äppelmos och helst ville jag bara gå i ide till det var dags att föda den lilla krabaten. Jag hade även dragit på mig en förfärlig influensa som inte blev ett endaste dugg bättre av att AC,n på hotellrummet påminde förbluffande mycket om Carolas slagerfestivalfläkt.

Idag, för ett år sedan, vaknade jag som vanlig att att jag ville kräkas, men just denna dag tror jag faktiskt att jag lät bli.
Istället satte jag igång och hostade ur mig en massa härligt grönt,segt slem och halsade som en besatt ur en hostmedicinflaska som jag med hjälp av innovativt kroppsspråk, lyckats inhandla på ett apotek i centrala kata. Kikade ut genom fönstret och ser bara regn, regn och mer regn (så hade det varit en hel vecka).

Plötligt rasslade Jimmy ur sängen med en ryslig fart och springer in på toa. Eftersom toaletterna är så fantastiskt bra ljudisolerade i Asien så hörde jag skvalet och kraxade igenom dörren
- "Oj vad du var kissnödig"..
Efter en liten stunds tystnad hör jag min älskade stöna utmattat där inne och svarar till slut
- "Jag kissade inte"

Då hade Jimmy, till råga på allt, råkat ut för en rejäl maginfluensa alá "asiatisk skaldjursplatå" och hans motvilja att lämna rummet (toaletten) och röra sig mot frukostbuffé var mycket tydlig.

Väl nere på den ytterst mediokra buffén så ringde Jimmys mobiltelefon. Jimmy pratade och såg väldigt bekymmrad ut och gav sedan luren till mig.

På andra sidan tråden fanns en förtvivlad Emelie, som hade fått hedersuppdraget att ta hand om Tudor de veckor vi skulle vara borta och det hade gått utmärkt till just denna dag.
Emelie stakade fram att Tudor hade gjort sig illa på något sätt och kunde inte stå på bakbenen. Hon hade fått en akuttid hos veterinären för att se vad som var fel och hon var förtvivlad eftersom även hon visste vad vi egentligen skulle göra idag.

Där brast det. Vi satt där i ett regnigt Thailand, Jag illamående,hostandes och snorandes. Jimmy kunde inte gå mer än 5 meter från en toalett, annars kunde det hända en olycka i de falska Billabongshortsen som han inhandlat på marknaden dagen innan. Och nu var vi även otroligt oroliga för vår lilla vovve som hemma i sverige, tydligen inte kunde stödja på bakbenen. Vi tittade på varandra och sade att vi kan inte byta ringar en dag som denna. Vi bestämde oss för att vänta, på en bättre dag helt enkelt.

Den dagen kom 5 dagar senare. Den 16e december 2010 tittade vi varandra djupt i ögonen och bytte ringar på en fuktig sandstrand under skenet av en spektakulär solnedgång i Kata Thailand.

Men i våra ringarna står ju fortfarande detta datum och vi har heller inga intentioner på att ändra det.
Denna lilla historia, som ligger bakom vår förlovning, påminner mig om hur mörkt det kan se ut och hur fantastisk bra det kan bli till slut, om man bara kämpar sig igenom det som är jobbigt i stunden.

Nyförlovad och lycklig med en liten Lillknas i magen.

Denna helg har annars gått i julens tecken.
Julklappsshoppingsbonanza på valbo köpcentrum i lördags och idag har vi förfrusit på "Jul i Furuvik" bland handtovade svindyra toppluvor och hemkokad hjortronsylt i små söta burkar. Men underbart mysigt var det.