Bulldog hemma och påse på plats

Mättast i världen efter att hanen har bjudit på ädelostspäckad fläskfilé, potatisklyftor och chutneysås.. MUMS.

Idag fick vi äntligen hem lilla bulldog och han har, efter en mumsig middag, slagit sig till ro här vid våra fossingar. Äntligen är allt i sin ordning igen.

Lite avvaktande.

Börjar sakta tina upp

Det är ju du... Jag har saknat dig

Nu är vi BFF´s igen

Idag har även Morris premiäråkt sin åkpåse. Vilket var en hit, när vi väl kom iväg.
Innan det fick Jimmy heta både "karlslok" och "slarvtölp" fler gånger än jag kan räkan.
Så här var det.


Jimmy fick ju uppgiften att montera på åkpåsen (det var lite monterade som behövdes för att allt skulle bli rätt) i går kväll och när han kom in och sade att han hade slutfört uppgiften så såg jag ingen anledning att tvivla.


Idag skulle vi som sagt premiäråka runt golfen i åkpåsen (Morris, inte jag) och efter att jag brottat på Morris overallen och burit ner det otympliga overallknytet ner för trappen, satte jag ner honom i vagnen för att börja spänna fast honom. Det jag då upptäcker är att Jimmy redan spänt ihop ALLA spännen innan ungen kom i.

Bökande försökte jag spänna upp dom under en skrikande, varm och uttråkad Morris för att sedan försöka krångla på dom och spänna dom igen. Äntligen skulle vi ge oss iväg, eller? När jag ska rulla ut vagnen genom dörren så märkte jag att Jimmy hade satt på vagnens sittdel åt fel håll och jag skulle behöva köra vagnen med de stora, fixerade hjulen först (vilket är skitsvårt).

Svettleffe på prommis

Påsen är underbart varm och skön.

Så kan vi ju inte ha det sa jag till den lilla ilskna toffsen i vagnen som bara ville att mamma skulle GÅ NÅGON GÅNG... Jag fick helt enkelt vända på sitt delen med Morris sittandes i, för att ta ut honom och göra om hela den proceduren igen kom inte på frågan.

Tungt och trassligt och jag klämde tummen ganska bra, men till slut hade jag lyckats fått på delen åt rätt håll med lillknas, sparkandes, ilsket som ett litet bi sittandes i. ÄNTLIGEN skulle vi ge oss iväg.

Efter jag kommit ca 50 meter så märkte jag att åkpåsen började glida ur vagnen. Ska det vara såhär(?) tänkte jag när åkpåsen kostade en hel tuss. Jag fick stanna och inspektera. Mycket riktigt så skulle det inte vara så. En del av åkpåsen skulle träs över vagnens ryggstöd och detta hade inte gjorts av hanen kvällen innan.
Jag fick helt enkelt ställa mig mitt i gatan och börja slita på detta tygstycke på ryggstödet (även nu med pojken fortfarande sittandes i påsen). När jag var klar med den uppgiften så rann svetten ner för ryggen på mig och jag kände mig redo för att gå hem och lägga mig på soffan och äta praliner resten av dagen, men jag hade ju faktiskt tänkt knata runt golfen.  Jag tog tjuren i hornen och svetten på ryggen och gick.

Skönt var att Morris tydligen var nöjd med sin fina, dyra påse och satt och småpratade hela vägen runt med sin mamma som sakta men säker blev på bättre humör.

När vi väl var hemma så älskade jag Jimmy igen och allt var förlåtet :)