Alltså, vad ska man skriva om nu? Väntan börjar bli olidlig.. Det enda jag gör nu är går och räknar dagar, timmar, minuter till det ska hända. Jag vet att det är VANSINNE att jag redan börjat känna på det vis som tjejer vanligtvis börjar känna när de gått över datumet.

Så fort jag hör en historia om någon som fick sin bebis i vecka 36-38 så suger jag upp den som en svamp och tror utan förbehåll att jag kommer vara en av de kvinnorna. Det är svårt att se att jag kan gå över hela två veckor nu när jag är så redo som jag bara kan bli.

Denna vecka ska vi på ännu en föräldraträff på torsdag och sedan, om jag känner mig "fit for fight" ska jag åka ner på stan och dricka ett glas.. läsk (:S) med Semlan på Kalles på kvällen. Jag behöver nog luftas lite av mina kära vänner nu så jag inte blir skvatt galen som jag sett vissa tecken på att jag faktiskt håller på att bli.

4 Tecken på att man håller på att bli skvatt galen

1. Du ringer din fästman när han har som mest att göra på jobbet och tvingar honom lyssna på din övertygelse om att du har problem med sköldkörteln

2. När din bästa väninna ringer så tvingar du henne lyssna i tre kvart på din övertygelse om att du har problem med sköldkörteln.

3. Du kollar blodtryck och puls minst 3 gånger i timmen för att försäkra dig om att du inte har fått havandeskapsförgiftning och för att understryka (med hjälp av pulsmätaren) att du har problem med sköldkörteln.

4. Du går runt i våningen och vaggar din oförstående och aningen obekväma bulldogg till coldplay´s "Fix you" för du tror han är lite ledsen.


Jag ska kräva en mental utvärdering av barnmorskan vid nästa träff, samt ett prov på min sköldkörtel :P.