Ett säkert vårtecken är när Tudor inte vill gå in från promenad för han har ska rulla sig på gräsmattan en stund först i solen.. Helst där det växer blommor som jag är rädd om..

Jag måste säga att jag förstår honom. Blommorna som man ser vid vår huskant nu gör mig också barnsligt lycklig och får mig att vilja lägga mig mitt i allt och bara mysa i solen. Jag skulle nog göra det om det inte vore så blött och om det fanns en domkraft att hjälpa mig upp när jag var klar.

Träffade lilla Nemi igen på prommisen. Hon är lite fundersam vad det gäller ångvälten Tudor som bara frustar och pustar och drar i kopplet för att få komma fram och hälsa. Det är inte lätt när man är liten och man ska ju akta sig för fula gubbar så hon gör ju helt rätt :).