3.. Eat my shorts..

Vad gör man en grå måndag?

Jaha, idag har 3 legat nere från kl 12 till typ nyss.. Här har man suttit utan att kunnat nå omvärlden på varken telefon eller dator (eftersom vi är så smart så vi har ju även 3 på internetuppkopplingen också).

På min telefondisplay har det stått "Endast nödsamtal 112" i ca 6 timmar. Det är när sånt händer som man upptäcker hur extremt beroende man är av sina elektroniska mojänger.

När klockan hade blivit halv 4 började jag skruva på mig och funderade på allvar på om jag skulle ringa det där "nödsamtalet" som faktiskt var tillåtet, bara för att få snacka med en person som faktiskt lyssnade på vad jag sade även när jag inte sjöng "Krakel spektakel, kusin vitamin" .
Jag tänkte att hon eller han kanske kunde vidarbefodra till Jimmy att han skulle köpa fruktpuré på vägen hem från jobbet.

När Jimmy väl kom hem från jobbet (utan fruktpuré) så medelade han genast, fantastiskt entusiastisk, med andan i halsen att han skulle på hockey med nån leverantör och skulle åka nästan genast.

INTE!!! Skrek jag som nu hade börjat utveckla svår lappsjuka av att i 5 timmar, sitta på vishan, titta ut genom fönstret och stirra på grannarna när de går ut med sina hundar, och säga "Titta Vov vov" till Morris.
Av någon anledning hade åsynen av grannen med den underliga peruken, några hus ner, pratandes i telefonen (som vanligt) och rastande sin Cockerspaniel, fått mig att känna mig ännu mer isolerad.

Busa kudde

Hjälpa mamma plocka ur diskmaskinen

Jimmys extremt besvikna ansiktsuttryck fick mig att tänka på "perukens" cockerspaniel igen och den orkade jag inte se något mer idag, så jag ändrade mig, på det villkåret att han fixade så jag kunde surfa på Linneas dator på kvällen i alla fall.

Nu äntligen är jag online och smaching igen och Jimmy avnjuter en trerätters på loge i läckerol arena, Låter väl hur rättvist som helst de...