Barnprogram på tv, något man fått vänja sig vid de senaste året:)

Inväntar Semlan, Vickan och Ellen för lite mys
Jimmys och mitt barn går väldigt bra ihop :)



Styvmamma In charge:)

Idag ska min kära åka till Råsunda för att se Em-kvalet i fotboll.. Ja han åker trots snöstormen(?). Eftersom vi har barnvecka denna vecka så betyder det att jag får vara styvmamma hela dagen och det tycker jag är mysigt. Det är mysigt av den anledningen att då är jag den enda vuxna hemma och jag får ta allt ansvar.
Kanske inte låter så himla roligt för en utomstående men det gör att relationen mellan mig och mitt bonusbarn växer på ett sätt som det inte riktigt gör när hennes pappa är hemma.

Jag har tagit emot henne, gjort läxa med henne, lagat mat åt henne och suttit och pratat vid köksbordet om skolan och kompisar och vidden av att vara snäll mot alla.. Det senare är något jag fick inpräntat i huvudet av min egen mamma som liten flicka och som jag gladeligen för vidare till nästa generation.
Man förstår att samma"tjej" beteenden fortsätter när man hör henne säga saker som "Nej jag kunde inte leka med Evelina idag för hon skulle vara med Elin".
Jag blir sur och tvär när jag hör sånt och ifrågasätter ännu en gång varför flickor inte kan leka fler än två och två..

Hur som helst så är det nyttigt för både henne och mig att få den här ensamtiden ibland och jag är ytterst tacksam för att jag blev styvmor INNAN jag själv skulle bli mamma.
Skulle jag och Jimmy kommit in i detta förhållandet med varsitt barn så tror jag att det lätt hade blivit lite av en "dina barn-mina barn" jargong som inte är hälsosam för relationen med bonusbarnen. Nu fick jag istället ca 1,5 år på mig att skapa en relation med mitt bonusbarn innan jag tar emot mitt eget och då är redan vår relation så stabil att en bebis inte kan skada den.

Jag tog visseligen med mig mitt eget lilla bagage in i relationen i form av Bulldoggen som jag fjompar med som om han vore min bebis.
Faktum är ju att jag tycker att han är min bebis.
Inget har hitintills kännslomässigt kunnat mäta sig med den dagen då jag fick lyfta in honom i bilen och åka hem med honom till lägenheten på bangatan. Åkte till veterinären var och varannan dag för jag var livrädd att han skulle vara sjuk. Jag tror att det kommer vara en liknanden om än starkare känsloresa man får när man åker hem med sin människobebis..

Nu sitter vi och väntar på att Semlan, Vickan och lilla Ellen ska komma och mysa med oss ikväll.. Jag ska rota igenom frysen och se om det finns några bullar att bjuda på men jag tvivlar.. Kanske borde ta tag i bakaningen snart eftersom jag kommer få en del fikagäster när bebisen är född:)