Leta i den här bloggen

torsdag 31 mars 2011



Torsdag och vecka 34 :)

Nu är det bara 6 veckor kvar till beräknat födelsedag för grodan och man känner att det närmar sig med stormsteg.. Jag fyllde i ansökan om mammaledighet till försäkringskassan idag och jag bestämde mig att jag tar det från och med den 2a maj. Då är det bara 2 veckor kvar tills bebisen är beräknad att komma och då känns det som det är "any day". Kändes otroligt vuxet att tänka att man ska vara mammaledig.

Idag har det varit en solig och härlig dag. Jag har solat på mammas och pappas altan och blivit bjuden på lunch av mammsen. Efter det åkte jag och Jimmy och hämtade Nea hemma hos hennes mormor och morfar.

Fick lite av en kalldusch när vi var hemma hos Jimmys före detta svärföräldrar. Då vi skulle titta på en nytapetsering i sovrummet så gick jag förbi en hylla i vardagsrummet och blev mer än förvånad när jag där möttes av en upphängd bild av Jimmys och Linneas mammas gamla bröllopsfoto. Den svarta sjukan växte som en löpeld i mig och i ett svagt ögonblick ville jag helst av allt förvandlas till en liten apa så att det skulle vara socialt accepterat för mig att i denna stund börja skrika i falsett och kasta fekalier på dom.

Jag vet ju att Jimmy faktiskt är frånskild och jag handskas ju varje dag med att jag inte är den första som väntar hans barn men när man ser en sådan bild blir det aningen för påtagligt för att hantera det på ett sunt sätt..

Samtidigt kan det vara nyttigt att få en sån kalldusch till och från. När det gör ont så förstår man ju hur mycket man faktiskt älskar personen man lever. Det är lätt att glömma bort varandra i vardagen när det är mycket jobb, stress och förberedelser inför bebisen.

Jag ska försöka stoppa undan den känslan jag fick idag och bara ta fram den när allt känns för vardagligt. Då blossar nog passionen upp igen och jag blir tacksam för att det är jag som leende ska gå igenom livet med denna man och inte kvinnan på den läskiga bilden i det läbbiga huset.

1 kommentar:

  1. förstår att det inte kändes bra. Men kan berätta för dig att min mormor fortfarande har min syster Bröllopsfoto fint framsatt på bordet i vardagsrummet. Även när dom varit skilda nu i över 10 år. Knäppt? Ja, förmodligen! :) Men hon har det framme för att hon tycker att bröllopsfotot är FINT! INTE för att hon på ngt vis saknar eller längtar tillbaka till det som varit, utan helt och hållet för att hon tycker att det passar på hennes bord! :)

    Kram till dig! KARRO

    SvaraRadera