Leta i den här bloggen

torsdag 24 mars 2011

Vecka 33 idag!





Jösses! Vecka 33!

Tiden rusar förbi nu, samtidigt som den sniglar (svårt att förklara). Ena stunden tänker man tillbaka på den där dagen som jag fick reda på att jag väntade barn och tycker att det var igår, nästa gång man tänker på det så tycker man att man varit gravid i en hel evighet.

Den dagen i september är en dag jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever.

Det var en vacker sensommardag och solen sken, jag hade gått upp och gått ut med Tudor i skogen här utanför. När jag skulle hoppa in i duschen så bestämmer jag mig för att väga mig (vilket jag gör sådär varannan vecka). Upptäckte till min förskräckelse att jag gått upp hela 3 kg på mindre än 2 veckor.. VA SJUTTON!! gnäller jag och bestämmer mig för att nu blir det hårda tag.

Gräver fram en gammal dietplan som jag använde som 23 åring och som fungerade finfint då, Sätter mig och skriver ner all mat jag behöver handla för att följa denna diet i 4 veckor och kastar mig iväg till konsum här i strömsbro.

Väl på konsum handlar jag en massa hårdbröd, ägg, blomkål, morötter, frukt och annat nyttigt. när jag når kassan så landar min blick på "RFSU,s" graviditetstest och Jimmys ord från dagen innan ekade i huvudet på mig.

Jag hade suttit och fyllt i ett formulär för att få adoptera en gatuhund från Rumänien dagen innan. Hade sett ut en tik som skulle fungera bra ihop med Tudor och detta kände jag skulle få mig att må bättre angående den hemska situation många av dessa stackars krakar lever i. Jag visade Jimmy och vi diskuterade lite till och från. Jimmy avslutade diskussionen med "Innan vi bestämmer någonting om detta, så måste nog du göra ett graviditetstest först". Jag fnyste lite åt honom men lämnade ämnet för tillfället.

Så nu stod jag där på konsum och stirrade graviditetstestet i vitögat, rafsade snabbt åt mig det och lade det på bandet skymd bakom morötterna och hoppades att de som stod efter mig i kön inte såg vad jag handlade.

Väl hemma gick jag rakt till badrummet för att kissa på stickan. När det var gjort, satte jag på hylsan på stickan och lade den på handfatskanten och gick sedan iväg för att packa upp mina matvaror. Eftersom jag tidigare i mitt liv gjort sådana test utan att de någonsin visat positivt så var jag inte så överdrivet spänd inför resultatet, jag packade lungt upp all mat i skåpen och släntrade sedan in i badrummet för att kika på stickan.

Att stå där med det positiva resultatet i handen var nog den värsta känslostorm jag någonsin upplevt. Jag skrattade och grät och kippade efter andan. Försökte hantera min mobiltelefon men kunde inte riktigt. Slog tillslut numret till Jimmys jobb och när han svarade grät jag som ett barn i luren. Jimmy försökte oroligt få ur mig vad som var fel och jag stammade och hulkade snorandes i luren - ja ja ee ee mee BAAAAAARN!

Jimmy skrattade till av lättnad (han trodde nog att jag skulle berätta något riktigt förfärligt i tjernobylkatastrofsmagnitud när han först hörde mitt fulgrinande) "Det är ju jättebra gumman" skrattade han och försökte få mig att lugna ner mig. Jag började också skratta och nu satt jag på köksgolvet, snorandes och skrattandes med min käreste i luren.

Efter vi lagt på så gick det bara sekunder innan telefonen ringde igen och nu stod det "Semlan" i displayen. Jag hade ju fortfarande inte hämtat mig, svarade med gråtskratten i halsen och hon gissade rätt direkt. Är det sant? sade hon. Är du gravid? Vi pratade en bra tag om allt innan hon lärade lägga på och gå tillbaka till sitt jobb.

Nästa nummer som ringde var mamma. Jag svarade, och hade vid denna tidpunkt hunnit samla mig lite. Mamma pratade som vanligt och sade att hon hade Elvira (min brorsdotter) och en kompis till Elvira och frågade om hon kunde komma förbi och fika så flickorna fick leka med Tudor. Ja kom du mamma, sade jag.

Mamma kom och vi stod i köket och pratade om ditt och datt. Brevid mig på köksön låg gravtestet fullt synligt, men hon såg det inte förrän jag förläget sköt de fram mot henne. Hon stirrade på det, tittade på mig, tittade på stickan helt stum ett tag. När det väl hade gått in så började även hon gråta. Vi kramades och grät men pratade inte så mycket förrän dagarna efter. Jag tror mamma fick en sån chock så hon hittade inga ord den där dagen.

Jimmy kom hem från jobbet med rosor och ett fint kort den dagen och vi stod länge i hallen och höll varandra.

Denna dag kommer jag som sagt minnas för evigt.


Bebisen

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

Du

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.

5 kommentarer:

  1. Härligt Maria!

    Min mans kommentar när vi blev gravid med Lykke-Lie var om jag gjort något riskanalys... typ... haha

    SvaraRadera
  2. Haha.. Ja det kan man ju fråga sig :)

    SvaraRadera
  3. Åh va fint skrivet Maria, sitter med ett stort leende och en liten tår i ögat samtidigt... Snart har ni en ny liten familjemedlem. Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Tack Frida, vad söt du är. Tänk att du och Erik har allt sånt här fantastiskt framför er också.. :)

    SvaraRadera
  5. Fint skrivet!! Love u

    SvaraRadera