Jag får ofta frågan nu, om jag är rädd för förlossningen. Rädd för smärtan eller att tappa kontrollen. Jag har hittills kunnat säga nej, men det börjar faktiskt smyga på mig lite.

När jag och Jimmy var in på förlossningen i lördagskväll så skulle jag bara ligga stilla på en brits och slappna av så mycket som möjligt för att de skulle få en så bra kurva som möjligt men min puls rusade under hela halvtimmen och jag kunde inte kontrollera den.

Trots att denna rädsla för en smärtsam förlossning, så längtar jag som inget annat efter att packa den där väskan, sätta oss i bilen och veta att nu åker vi och får vårt barn. Jag längtar efter att få åka hem med vårat barn, i en värmade majsol och ta emot vänner och familj på besök, och visa den lilla skatten som vi fått.
Jag kan på utan att överdriva säga att jag inte längtat efter något så hett som jag längtar efter detta.

Jimmy gav mig den "långa" berättelsen, igår, på hur det gick till när hans dotter föddes för snart 10 år sedan.
Lilla L föddes 9 veckor för tidigt och hennes tillstånd var kritiskt när hon kom. 6 veckor fick hon ligga kvar på sjukhuset medans Jimmy och L,s mamma fick åka hem utan sin dotter. När hon väl fick komma hem, efter 6 veckor, så fick de sondmata henne med en slang i näsan för att få i henne mat och hon fick sova på en elektronisk platta som mätte hennes andning hela nätterna.
Det är inte ofta jag ser Jimmy nära tårar, men att berätta denna historia berörde honom, det syntes tydligt.

Efter att jag lyssnat på denna jobbiga historia och hört hur illa detta gjorde honom så kände jag en sån önskan att ge honom det han inte fick förra gången. Jag vill ge honom en rund och frisk bebis utan komplikationer. En bebis som vi kan ta hem och njuta av redan efter någon dag.

Detta är ju tyvärr inget jag kan lova honom nu. Man vet ju aldrig vad som faktiskt kommer att hända där på sjukhuset när det väl är dags. Jag lovar dock honom att jag ska göra allt, och då menar jag precis ALLT, i min makt, för att detta ska går så komplikationsfritt som möjligt.

Det är både Jimmy och vår son värd!